För de flesta ungdomar i Sverige är det något positivt att fylla 18. Man blir myndig och man får bestämmer själv över sitt liv. Oftast bor man kvar hemma och har tryggheten av att ha sina föräldrar som finns där med stöd och kärlek.

 

Men situation för oss asylsökande är helt annorlunda. När vi fyller 18 år så förlorar vi  vi det stöd vi haft sedan vi kom till Sverige. Vi har inte längre en god man som varit vårt stöd och hjälpt oss med en massa praktiska saker, vi blir också av med vår kontakt på socialtjänsten och det kanske svåraste, vårt asylboende.

 

För det är tyvärr så att ytterst få kommuner låter ensamkommande asylsökande bo kvar i kommunen då vi fyller 18 år, eller blir uppskrivna i ålder. Om vi inte själva kan ordna ett boende skickas vi till ett vuxenboenden för asylsökande. Dessa boenden ligger ofta långt ifrån där vi går i skolan och har våra vänner. På vuxenboenden måste man bo tillsammans med män som kan vara från 25 till 50 år.

 

Det finnas olika anledningar att folk flyr från sina länder, största anledningar är krig, måldödande, bombexplosioner, krig mellan folkgrupper, förföljelse, privata hot, politiska hot och diskriminering. Många människor har förlorat sina släktingar och familjemedlemmar i krig och flytt till andra länder. Därifrån skickar  en del sina barn på flykt till t ex Europa med hopp om att de ska få komma till ett säkrare land där de kan få ett bättre liv och större chans att överleva.

 

Det är livsviktigt för oss ensamkommande att vi får stanna här. Här kan vi bygga oss en framtid. Vi går i skolan, har fått vänner och om några år kan vi börja jobba.

 

Jag är med i föreningen Friviliga Familjhem På Värmdö (FFpV) som som ordnar aktiviteter för oss ensamkommande, stöttar oss och våra familjehem och försöker hjälpa ensamkommande ungdomar att hitta bostad hos familjer så att fler av oss kan få stanna på Värmdö och fortsätta gå i vår skola och känna tryggheten av att ha stödet från skolan och våra vänner.

 

En berättelse av Zahoor

​

​

​